Stilistiskt är byggnaderna nära släkt med det samtidigt uppförda Beatelund. Skillnaden är, att det på Fågelbro inte finns något corps-de-logis, två flyglar ligger istället dominerande på höjden, flankerade av två små paviljonger med tälttak. Kanske var det svårt att få plats för en huvud-byggnad på den klippa där gården låg. Fasaderna är nu panelade och vitmålade men har säkerligen ursprungligen visat det rödfärgade timret.
Bouppteckningen efter von Höpken 1741 ger utförligt besked om gården. Det anges att allt var i "fullkomligt stånd".
Förutom de två "karaktärsbyggnaderna" fanns det brygghus och bränneri, drängstugor, stall för 8 hästar, ladugård för 28 nötkreatur, dvs. kor och oxar, får- och hönshus, ria, bastu med spannmåls-bod, sjöbod och båthus. I trädgården fanns 400 fruktbärande träd och humlegård med 500 stänger. Höpken hade också hus i Gamla stan och ägde förutom Fågelbro även bl.a. Fågelsta.
Rummen i Fågelbros båda karaktärsbyggnader hade bl.a. målade berlinska tapeter, randiga ylletapeter och stofttapeter. Norra byggnaden var inredd med fyra rum och ett kök, medan det i den södra inte fanns något kök men fem rum och lika många stolpsängar med förhängen. I de båda små paviljongerna bodde tjänstefolket. När von Höpkens son och hans familj bodde på gården, 1764 hade man tolv tjänare. För fiske, resor och transporter fanns en större båt med tre master, en slup och flera mindre båtar. Förbindelsen med Stockholm gick på den tiden mest sjöledes.
Den yngre von Höpken, som också blev president, sålde 1775 Fågelbro till majoren D Silfverberg. Från 1834 och fram till sekelskiftet 1900 ägdes gården av två generationer Silfverhielm, far och son. Den yngre, Gustaf Ehrenfried Silfverhielm, sålde 1903 Fågelbro till bankiren Martin Geber, och denne sålde i sin tur 1918, egendomen till kaptenen Carl Cassel. Under dessa båda ägare byggdes stall och ladugårdar, förvaltar- och trädgårdsmästarbostäder, kontorsbyggnad m.m. Cassel moderniserade den södra karaktärsbyggnaden och planerade för uppförandet av ett stort nytt corps-de-logis, ritat av arkitekten Torben Grut. Detta hus skulle placeras nedanför de karolinska byggnaderna i trädgården.
Lyckligtvis genomfördes aldrig projektet, men trädgården utvidgades med terrasser och planteringar.
År 1932 köptes gården av major Allan Winge, vars arvingar nu äger den (Quist). Fortfarande är det gamla säteriet en jordbruksegendom, även om arealen har minskats genom frånstyckning av bl.a. villatomter. Stallet har nybyggts efter en åskbrand på 1940-talet. Likaså ladugården har nyuppförts sedan den ödelagts av en eldsvåda på 1950-talet. Den gamla sätesgårdens byggnader är väl vårdade och anläggningen med sitt dominerande läge är en av de bäst bevarade karolinska gårdarna i Stockholmstrakten.
I det inre finns fyrfyllnadsdörrar med smidda beslag från byggnadstiden och som vanligt vackra gustavianska kakelugnar, bl.a. en med ett bandat tapetmönster. Dessutom finns gulglaserade kakelugnar från 1800-talets början.
Ur GÖSTA SELLING: "Säterier och gamla gårdar i Stockholmstrakten" (1977).
